Om att ständigt vara rädd

En våldsutövande människa kommunicerar nästan enkom genom att använda olika typer av härskartekniker. Dessa härskartekniker har till uppgift att få dig ut balans med mera. Här kommer några av de vanligaste:

Fem kända härskartekniker

Mitt i allt som är eller har varit så har jag träffat mitt livs stora kärlek.
Jag är fantastiskt lycklig tillsammans med honom, och vi känner båda att vi är varandras saknade pusselbit.
Han har dessutom en liknande bakgrund som mig med våldsutövande X.
Vilket gör att vi ger varandra kraft och energi, tröst, stöd och råd.

Jag beslutade mig för att informera X om att jag ”datade” någon. Just för att han tidigare med hotfull röst sagt att han vill veta det.
Jag tänkte såhär: han kommer få reda på detta förr eller senare, lika bra att ta tjuren i hornet.

Smart nog spelade jag in det samtalet.
Hoten som kom var dessa:
Han:Ni gör bäst i att hålla er så långt bort som möjligt för annars vet jag inte vad jag gör.
Han:Han ska inte vara i närheten av mitt barn!
Han:drabbar det mitt barn så blir det tråkigt
Han: Fan jag tycker det är äckligt
Han:tycker du att jag har varit farlig?
 Jag har aldrig tänkt tanken ”jag ska skjuta henne” aldrig någonsin  däremot mig själv har jag suttit och pluggat i och jävligt nära att skjuta mig själv kan jag säga men jag har aldrig aldrig aldrig någonsin  haft den tanken
jag ska leva jag också jag vill inte sitta inne i 15-20 år heller (Ungefär som om han inte fick fängelsestraff så rättfärdigade det det hela??)
Jag måste ta hand om mitt barn, om jag skulle göra någonting vad skulle hända då då? va? (Ungefär som om vi inte hade barn ihop var det ok att döda mig då??)

Det finns några få sätt sätt att kommunicera med sin våldsutövande partner.

Det absolut bästa är förståss nollkontakt, dvs ingen kontakt alls.
För det du säger, tar de, vänder och vrider på, när sig av, tar energi ur och kastar tillbaka med full kraft på dig.

Måste du prompt kommunicera så gör såhär:

Svara ja eller nej

Svara jaha

Eller ställ en motfråga, varför vill du veta det?

Fortsätter han/hon kontrar du bara med att det behöver inte jag berätta för dig.
För du är inte skyldig att berätta någonting alls. Aldrig någonsin!

Grejjen är att inte ge han/hon något form av känslomässig respons eller svar på något överhuvudtaget.. För då NÄR(som att ge bort sin energi) man hans/hennes ego, och då tar då tar allt de kan. Får de inget så försöker de ta, genom att kontra med frågor, som ska få en att känna att man nödgat måste svara eller utrycka sin åsikt. Det behöver du INTE alls göra och ska INTE göra med en sådan person.

Kom ihåg du har INGA skyldigheter till en honom/henne!

Det kan egentligen bara sluta på två sätt om man lever i en relation där misshandel förekommer.
Bårhus
eller
dårhus

Mannens våld kommer aldrig att minska hur mycket man intalar och lurar sig själv till att tro det. Däremot normaliseras våldet för kvinnan, och hon märker till slut inte att våldet hela tiden stegras. För det gör det på ett eller annat sätt, förr eller senare.

Har man levt i en relation med en våldsutövande man är man ständigt på sin vakt, spänd och nästan smyger omkring med ångest i sin värkande kropp. Det gör att man blir extra känslig för tex starka eller plötsliga ljud. Kroppen är liksom maximalt inställd på flykt, och plötsliga ljud är mer än vad kroppen pallar av då.

Det tog mig nästan ett år att sluta hoppa till vid alla plötsliga bekanta ljud, såsom motorer eller grannar som pratar.  Men trots att det har gått ett år så är jag fortfarande känslig för plötsliga obekanta ljud.

Fick några fina smycken av en bekant.

Jag har aldrig tidigare brytt mig särskilt om mitt utseende. No point liksom, vem skulle jag göra mig fin för när jag kände mig så ful på insidan?
Inga juveler kan sopa undan känslan av förtvivlan och avsmak som man känner inombords.

Vilket fall, blev jag glad av smycken och kände mig fin i dem. Jag tror det är positivt, jag är på rätt spår..

De senaste 10 åren har jag med ångest,  sett semestern nalkas. Semester har för mig tidigare inneburit, stress, oro, service av karl, med allt vad det innebär.

Utskällningar för minsta lilla, vägran att följa med, som en tjurig liten trotsig 3-åring. Jag har fått blidkat, bönat och bett för att på nåder få han att följa med på det vi faktiskt tidigare hade bestämt.

Ständigt tassande för att få någons slags lugn och ro på semestern. Försök att träffa så många männisor som möjligt, för då vet han att uppföra sig.

Jag har semester igen, det var länge sen….

Som ni vet är det svårt att spela in samtal direkt från mobiltelefonen eftersom det kommer ett pip när man trycker på ”spela in”.
Är man kunnig på mobiltelefoner så finns det koder att trycka in i mobilen för att få bort pipet. Risken finns att man krajjar hela telefonen och du måste återställa den från början. Så pyssla bara med detta om ni vet vad ni gör.

Se till att ha en extra telefon, innan du svarar så startar du inspelaren, sen sätter du den så micken är mot hörutgången på den telefonen du pratar i. Det blir faktiskt hyfsat bra ljudupptagning. Bäst är förståss om du kan sätta på högtalaren innan du svarar, men det fungerar ju bara om man har tyst omkring sig.

Sen kan man köpa en diktafon med, finns på tex teknikmagasinet, men de är rätt dyra. Bättre köpa en begagnad mobiltele isåfall.

Har du ipad så kan du ladda ner ljudinspelare, kanske det även finns på iphone där man slipper pipet? Vet ej testa om ni har.

Det är ALLTID bra att dokumentera sina samtal när man har med våldsbenägna x att göra.

Har du ingen möjlighet att spela in, så skriv ner allt som sagt under tiden och efter, notera tid och datum.

Chatten har återigen en ny adress:

http://misshandladjag.webs.com/

Välkomna dit! Mest folk på kvällen.

Fick ett ryck och gick och köpte grejjer till att göra fransk manikyr.
Blev hyfsat fint faktiskt för att vara första gången så..
Det känns bra att jag börjar tänka på att ta hand om mig själv nu, att pyssla lite.
Dessutom är det rätt avkopplande att rå om sig själv.

Det är ett stort steg i rätt riktning tror jag. Jag har inte varit redo för det ännu.
Nu har det gått ett år sen separationen, och jag känner mig ännu inte fri, men vet att jag kommer dit tids nog.

Den här hemsidan fokuserar på verbalt, psykiskt och även fysiskt våld i nära relationer. Här kan Du läsa om tidiga varningstecken på att en relation kan bli våldsam, samt vad som faktiskt är verbal och psykisk misshandel i en nära relation och hur det tar sig uttryck på olika sätt. Psykisk misshandel i en nära relation är samtidigt ett stort varningstecken på att fysisk misshandel kan ta sin början och bli en verklighet i relationen. Har fysisk misshandel väl inträffat är det slutligen ett stort varningstecken på att man är i fara i relationen; det kan i värsta fall bli en fråga om liv och död. Därför heter den här sidan Varningstecken: i varje fas av en våldsam relation blinkar varningstecknen, och det krävs ibland kunskap och mod för att kunna se dem.

http://www.varningstecken.n.nu/

Idag hände ngt som gjorde mig rädd igen. Hade det hänt på ett annat ställe så hade det kunna slutat mycket mycket illa….

Jag hade en sån tur i eländet. Min paranoia kommer fram och jag undrar, olyckshändelse eller sabotage?? En nära säger sabotage, en annan säger sånt händer..en tredje säger det beror på.. Jag kan inte skriva detaljer för då avslöjar jag för mycket.

Men imorgon ska jag styrka till mig och ringa tre jobbiga instanser, samt en fjärde för att få styrkt huruvida det var olycka eller sabotage. Puh, blir alldelles svettig bara jag tänker på det.

Var och pratade med min nya psykolog idag med, även fast jag känner att hon inte riktigt förstår sig på kvinnovåld känner jag, så ser hon min rädsla och ångest och försöker hjälpa mig med det.
Att hon inte förstår sig på kvinnovåldet är för tipsen hur ger hur jag ska komminucera med X. Det fungerar inte så med X, det går INTE att kommuncera med sådana X. Vad man än säger och gör(har ju provat många varianter) så vänder de tills slut det tills en nackdel.Nollkontakt, är det enda språket de förstår helt enkelt. men ack så svårt när man har barn ihop.

Jag fick tre uppgifter. Läs inte sms, vidarebefodra direkt till ngn för granskning först. Svara inte på telefonen.
Ring en myndighet.

Men jag har dessutom bestämmt mig för att ringa tre olika instanser, för detta påverkar inte bara mig utan också mitt barn, som så tydligt visar det, och behöver hjälp till hur jag ska förhålla mig till det helt enkelt.

Sen ska jag sluta se mig som ett offer, påtalade psykologen. Samt vara stolt ändå över det jag åstadkommer, även fast det kommer bakslag som nu.

Jag är oerhört självritiskt och dömer mig själv för att jag inte gör mer. Vad mer kan jag göra, då rädslan tornar upp sig mitt framför mig, och ångestens klor griper sig hårt fast i mig. Det är så svårt att kämpa i dessa förutsättningar..

Dessutom sa hon jag ska sluta ta på mig både mamma och pappa rollen, vilket jag är medveten om att jag gör.

Ja, jag fick en hel del tips och råd från henne, framför allt bekräftade hon mig hur jag känner och mår, och det känns skönt.

Igår satte X in stöten igen. Jag kan inte skriva vad han sa eller gjorde, mer än att det har trappats upp. Som han betedde sig igår har jag aldrig varit med om.

Rädd är jag.

Min samtalskontakt hörde min berättelse och vill göra en anmälan till soc…igen…oh no! Jag pallar inte.

Jag håller på och vänjer in kroppen med en ny medicin. Sertralin heter den, och den fick jag efter att ha fyllt i ett formulär hos läkaren. Den ska visst vara bra mot PSTD, sociala fobi, deppression, panikångest mm.
Jag vet inte om det är medicinen som gör så jag har haft extra hög ångest på sistone, samt känner mig darrig och extremt orolig?
Jag vet också att jag har många tankar om framtiden som jag oroar mig över.

Biverkningar, mina kommentarer inom parentes.

Vanliga biverkningar är bl a sömnlöshet(Ja det har jag), hypersomni(Ja något otroligt), magbesvär(Japp, har inte skitit på flera dar)  viss yrsel när man hastigt reser sig upp, nedsatt sexuellt intresse(Sex vaddå, det har jag inte tänkt på, på så länge ändå så..???), mani, hudutslag och ansiktsödem. Vid insättning av läkemedlet kan även förvärrad depression och ångest(Ja det kan du ge dig på!) inträda, något som vanligen är övergående och försvinner inom några veckor.(Ja det hoppas jag verkligen!!)

Det är inte bara mannen som kontrollerar kvinnan.
Har man levt i en misshandelsrelation och har barn tillsammans, samt har delad vårdnad, kan det bli så, att kvinnan vill ha kontroll över mannen med. Åtminstone tror hon sig ha det.
Just för att ”reka” hans sinnesstämning, vilket humör är han på, för att som mamma ha ett hum om sitt barns tillvaro hos X.
Jag tror inte det är bra med den kontrollen, jag tror man lurar sig själv. Kontrollen från mamman kan givetvis ochså vara ett led i mannens misshandel, han vet hon tar kontakt om han beter sig på ett visst vis. 
Det i sin tur upprätthåller hans ego, och hans tro på att att han kan fortsätta med sina härskartekniker gentemot kvinnan.

Summa summarum, jag tror man måste våga släppa den kontrollen som mamma. För i slutändan så ger man näring till mannen om man fortsätter. Näring för han, att fortsätta sin misshandel.

http://www.misshandladjag.se/

Välkomna in!

Ni är anonyma där. Kan vara skönt att få prata av sig med andra som varit våldsdrabbade på ett eller annat sätt.

Därinne dömer ingen någon, alla har vi våran histora.

Har man blivit våldsutsatt av en man i många år är det inte så konstigt man blir paranoid.
Man kan få alla möjliga tankar och vanföreställningar om vad han kan tänkas ställa till med.
Fungerar bromsarna på bilen som de ska?
Låste jag dörren? Bäst att titta i ”titthållet” igen för säkerhetsskull. Låste jag verkligen?
Står det inte någon på gatan och glor? Bäst jag drar ner persiennerna med.
Kanske ska tejpa för brevlådeinkastet?
Kan han montera fast en gps på någons bil?
Finns det automatstyrda bomber?
Kan man bli så uppstressad så man tuppar av? Eller rentav dör?
Bäst byta alla mina lösenord.
Ja tankarna är många..
Paranoid är kanske fel ord, eftersom det är en befogad föreställning som bygger på tidigare erfarenhet ur en relation med en våldsam man som använder sig av förtäckta hot bland annat.
Det är det här, de här männen vill, kuva en, få en att känna sig liten och svag, så de kan känna sig större och starkare.

Pratade med X häromdagen i tele.

Mitt i allt så ändras hans ton och blir sådär mörk och kall, och han säger: Det går rykten på stan om dig!!!

Jag: Va??!!

Han: Det går rykten på stan om dig!!!

Jag: Vad menar du, vaddå, om mig???? (Är mycket förvånad)

Han: JA det går rykten om att du vänstrar!!

Jag: Men sluta nu(med trött och uppgiven röst), har du hjärnspöken eller??Tänk att jag aldrig någonsin slutas att förvånas.

 Jag säger till honom att han ljuger nucka som jag är, för det är inte ett uns sanning i det han påstår.
Egna reflektioner:
Varför försvarar jag mig? Det ska han skita i förresten vad jag gör.
Jag gör som jag vill han gör som han vill. Dessutom blir jag irriterad på mig själv som försvarar min ”oskuld”.  För skulle det ha varit så att jag hade ”vänstrat” så ska han fullständigt skita i det.

 Men han har den makten över mig, han har den makten att jag inte ens skulle våga tänka tanken. Det har han tagit ifrån mig.

Dessutom vänstras man bara om man redan befinner sig i en relation med någon annan.
Och det gör jag förvisso, en slags kontrollerande-makt-relation, fast envägskommunikation dock.

Jag ringer X för att göra upp om en sak.

Han svarar inte på tele1 så jag ringer på tele2.

Jag: Jasså du är hemma!

Han:Jag bajsade, du störde,  och nu ligger det bajs på golvet.

En helt vanlig öppning mellan mig och X i ett samtal……

Jag har haft hög  ångest nu i ett par dagar. Ja min ångestnivå är förvisso konstant förhöjd för jämnan, men nu är det på väg att slå i taket.

Vad det beror på kan jag bara spekulera i.  Men bidragande orsak är kontakt med X, oro för ekonomi, barn, arbete, stress, energitjuvar till vänner mm.

Jag fick fick kramp i bröstet och läkaren tyckte det var bäst att ta EKG, och bokade in mig omgående.

Lugnande dock att EKG´t såg bra ut, men däremot upptäckte läkaren ett blåsljud på hjärtat och remitterade mig vidare till en hjärtspecialist. Det behöver inte betyda något, för det är inte ovanligt med blåsljud på hjärtat, speciellt vid stress kan man få det,  men jag kan ju säga att det är inte ångestsänkande med den vetskapen direkt.

Kunde jag så skulle jag krypa ur mitt skinn….